Jag sitter på terassen (fortfarande de enda möblerna vi har) och ser ut över ett regnigt Afrika. Det spöregnade tidigt imorse så naturligtvis gick elen. Igen. Det gör den lite varannan dag och häromdagen när det stormade och haglade så bröt hela transformatorn ihop och vi hade inte el på 36 timmar. Det var inte så kul.
Men idag GÖR DET INGET ATT ELEN GÅTT. För vi har installerat en inverter som är en maskin som automatiskt kopplar fyra bilbatterier till elsystemet när elen går. Alla lampor går att tända och alla eluttag i alla rum är kopplade. Liksom vattenapparaten och kylskåpet. Det vi inte kan använda vid ett elavbrott är tvättmaskinen, ugnen, kaffekokaren och brödrosten. Det kan upplevas obekvämt att inte kunna rosta bröd eller behöva koka kaffe på gasspisen, men för oss är detta ingenting mot de där 36 timmarna utan el och utan inverter.
Det som är besvärligt med elavbrott är egentligen inte lamporna och eluttagen. Med lite stearinljus och ficklampor så går det att äta, borsta tänderna och ta sig fram i huset. Man kan tom klara sig utan dator och internet (tro´t eller ej!) Man kan ju tex prata med varandra istället för att sitta vid datorn, titta på TV eller läsa bok. Det som är besvärligt är förstås kylskåpet och frysen. JUST den stormdagen när elen gick så länge så hade vår granne Terri tagit med mig till slaktaren för att köpa fint kött.Jag hade JUST stoppat in allt kött av olika slag i frysen när elen gick. Jag kunde hålla köttet hjälpligt kallt med ispåsar och frysklampar men 24 timmar senare var vi tvungna att tillreda allting. Den kvällen grillade vi oxfilé, stekte kyckling och gjorde en gigantisk köttfärssås. Tack och lov återkom elen några timmar senare och vi kunde frysa in allt igen.
Nu är vi tacksamma förr varje kväll vi kan tända lamporna och varje morgon vi kan använda kaffebryggaren. Det är ett privilegium att få ha el. Vi är tacksamma. Men så kan man ju fundera på vad dessa ideliga elavbrott egentligen gör för landets utveckling. Såklart industrin drabbas kraftigt, men de har ofta uppbackning med generatorer. Butiker drabbas. Det är en av anledningarna till att man helst ska åka till slaktaren för köttet, det är inte alltid butikerna hinner få igång sina generatorer eller bensinen är slut eller generatorn gått sönder. Mjölk och youghurt i butikerna smakar ok, men man förstår att det inte är särskilt färskt eftersom de har ett års hållbarhet. Färsk ost finns knappt att köpa.
Det är klart att elavbrotten måste ställa till stora hälsoproblem. Mat blir dålig och ger salmonella och andra sjukdomar som ju faktiskt kan döda här. Disken diskas upp i kallvatten och kan också ge allvarliga sjukdomar. Händer tvättas i kallvatten, liksom kvällsduschen. På landsbygden där det knappt finns el ändå är det hög dödlighet som det är, men i de fattigare områdena i stan där det kanske finns en varmvattentank på hyreshuset, där det finns kylskåp som används i hemmen? Vad händer där?
Det är på sätt och vis lustigt, elevbrotten är tillväxtens fel. Infrastrukturen hänger inte med tillväxten. Uganda har haft en tillväxt på 5,6,7 % de senaste femton åren och det uppstår en allt större medelklass. Och förstås en rikare överklass. Belastningen på elnätet ökar och ökar och de gamla ledningarna och transformatorerna hänger inte med. Det är så sårbart. Ändå menar grannarna att i år har vi det mycket bättre än förra året. Och för två år sedan, då gick elen i FEM dagar! Jag har också förstått att det är mycket värre i andra länder i Afrika. Så, som sagt, jag är tacksam. Och sparsam med det vi har. Innan barnen går till skolan går de runt i huset och ser noggrannt till att alla lampor och all elektronik är avstängda. Vår elmedvetenhet har nått nya höjder. Det är nyttigt.
livetiuganda 