Vi kommer inte smittas av ebola

Amerikansk media är värre än svensk i att skapa rubriker kring ebola. Ur den synvinkeln ska vi vara tacksamma att Daniel Suhonen skrev en bok så att media kan ägna sig åt att skapa andra saftiga rubriker än kring risken att svenskar ska drabbas av epidemin. Visst har vi en del att oroa oss i samband med det pågående utbrottet (ebolan, inte Suhonen). Men vi ska framför allt oroa oss för sjukvårdspersonal och släkten som vårdar de som redan är sjuka. Man behöver inte oroa sig för oss i Uganda eller er i Sverige. Min kompis Beth är ebola expert. Hon sammanfattar det hela på ett strålande sätt på en fråga om man kan smittas av att ta på ett dörrhandtag:

Ebola can live on surfaces for no more than 2 hours. But this is on surfaces where a critically ill patient has been in contact. The patient has to be at the stage where they are expelling body fluids. The people who are getting sick from Ebola are not getting sick from touching door handles. They are getting sick from cleaning and wiping down critically ill patients’ vomit, diarrhoea, blood, and then transferring the body fluids to their nose, eyes, mouth or open skin abrasions. With Ebola, patients expel fluids at very very very high volumes. The fluid loss is enormous. That is why patients die, they lose huge amounts of fluids, their blood pressure collapses, and they go into shock. 

Even if you just got Ebola on your leg…it doesn’t just penetrate your skin. There has to be a breach on your skin. A cut. Or it has to enter an orifice. Its not aerosolized…so it cannot be inhaled. It cannot enter respiratory cells b/c it lacks proteins on its surface to attach to the surface of respiratory cells and enter them (Let me give a comparison: its just like how HIV is specialized to enter only immune system cells. HIV cannot enter just any cells, only those cells with CD4 proteins on the surface and these cells are primarily immune system cells. Similarly Flu is adapted to respiratory cells. Ebola is the same way, it is adapted to enter certain cells and not others).

One way many medical personnel get Ebola is when they virus transfers to their eyes, which are wet with tears. Either they get sprayed in the eyes by vomit, blood, etc., or they touch or wipe their eyes with body fluid-contaminated gloves or sleeves of their suit. And they are more likely to touch and wipe their eyes when they are really hot and sweaty (b/c are wearing protective suits in a hot climate and are wiping away sweat) or really tired (because they are dealing with a medical crisis and haven’t slept). They make a mistake and they wipe their eyes. Alternately, they touch their face, eyes, mouth, or nose directly after removing protective gear, or b/c they are so tired, they forget to take things off in the correct order. 

So that is how people get sick. But, look, if you could get Ebola from a door handle or a cup, it would have wiped out whole countries. Ebola first was discovered in the early 1970s. There have been 25 outbreaks before the one there is now. All were contained. They were contained by African health workers and African Ministries of Health, with support from international technical agencies, but NOT with huge amounts of money and NOT with huge amounts of equipment. 

That it is not being contained in Guinea, Sierra Leone, and Liberia is not because it “easily spreads” so to speak. It’s not the swine flu which affected 20% of the planet’s population. Its because of the political, historic, and social context of those countries. Ebola broke out in those districts that were the epicentre of both the Sierra Leone and Liberian civil wars…wars which Guinea was heavily involved in. It broke out in populations of former rebel movements. Where people’s trust in government and public institutions is virtually nil. And where surveillance is difficult to carry out. 

The first case was on December 6th, and Ebola was not identified until mid-March. It was misidentified as Lassa virus (which, btw, those three countries have actually done a pretty amazing job building capacity to contain…which is why they made the mistake…they thought it was the disease they had been planning for, not something new). And when it was identified, people did not want to go to clinics and hospitals b/c they saw people dying there and they didn’t trust the public sector. The public sector then failed to reach out to communities, sowing further distrust. People kept caring for people in their homes and burying people, without proper protection. They only took people to the hospital when the disease was FAR advanced. When the patient WAS contagious…vomiting and bleeding. 

If they had trusted the health system, if the health system had reached out to them, if patients had been brought in earlier BEFORE they were spewing body fluids, if religious leaders had been engaged and people had been given alternatives to burial, if governments had identified the outbreak earlier and if the international technical support had been mobilized in March, not in July/August, then this would have been a much different story in these countries. Just like it WILL be a much different story in Europe and the US. Just like it HAS been a much different story in Nigeria, Senegal, and DRC. Just like it WAS a much different story in Uganda.

Så, även om det ebola besläktade Marburg viruset nu kommit till Uganda och en människa avlidit så är risken att familjen Sandin ska smittas oerhört minimal. För det första har Uganda fyra gånger visat hur snabba de är på att stoppa ett utbrott. För det andra kommer inte vi i närkontakt med varken sjuka ebola patienter eller döda kroppar. Och vi äter inte fladdermöss.

Third Culture Kids

Det där med att barn i utlandet utvecklar en tredje kultur behöver nyanseras. Även om det verkar finnas en speciell global kultur som odlas på de internationella skolorna (våra barn stämmer in på så gott som alla 22 tecknen som finns på att man gått på en internationell skola: http://www.buzzfeed.com/autmnjones/signs-you-were-an-international-school-kid-grak#1xsjrz9) så är deras föreställningar om världen och sig själva snarare en egen variant som baseras på svenska värderingar. Jag ska förklara vad jag menar.

Varje barn präglas av familjens värderingar. I vår familj är de svenska, dvs en allmän tro på varje människas lika värde, vikten av självständighet, tilltro till människans kapacitet att styra sitt eget liv och en svag tilltro till hierarkier och auktoriteter. Det är basen också i Telmas och Teos världsbild. När den så blandas med andra värderingar och andra kulturer försvagas inte basvärderingarna. De stärks möjligen. De får andra argument än vad barn i Sverige skulle få och ett annat perspektiv. Men de ersätts inte. De testas i ett. Att genomleva puberteten i en miljö med tonåringar från hela världen är inte lätt. Att balansera på tonåringarnas ständigt svajande lina och samtidigt hitta sin egen identitet är en utmaning. Allt som oftast måste händelser, förflugna ord, andra familjers vanor och regler mm processas genom en finmaskig svensk sil och en egen hållning ska hittas. Det är ett jäkla jobb.

Samtidigt så är det troligen så mycket enklare att vara i yngre tonåren på en internationell skola än vad det är i Sverige. Det finns ingen kulturell hegemoni. Alla är olika så det finns ingenting som måste vara på ett visst sätt. Inte kläder. Inte vilken kille man gillar. Vilken sport man håller på med eller vilken frisyr man har. Allas mammor är lite knäppa. På sitt eget sätt. Och alla känner alla så man kan inte gömma sig. Vi har så lite gemensamt att allt måste upp i ljuset. Vi måste dubbelkolla saker, ha full koll på tider och platser och vem, när och hur. I Sverige hade det varit ett beteende som skulle kallas överbeskyddande men här är det naturligt. Och nödvändigt.

Så det kryllar av små minikulturer här. Barn i en familj med en holländsk pappa och en kenyanska mamma har en egen kultur som de utvecklar i samklang med kulturen på skolan. De Eritreanska flyktingarna som träffade sina makar i Etiopien och flyttade till Uganda för femton år sedan har också mycket lite gemensamt med andra expats trots att de varit det i hela sina liv. Det finns inga Third Culture Kids. Barnen delar erfarenheter, kunskaper och upplevelser. Men de använder dem helt olika beroende på hur de silats genom basvärderingarna.

Däremot har Third Culture Kids teorin rätt i att det ju finns en risk i att expat barn inte känner sig hemma någonstans. De har starka svenska barsvärderingar men har erfarenheter och upplevelser som de inte delar med andra svenska barn. De är inte hemma här eftersom de inte delar värderingar med sina internationella vänner. Men de kommer att känna sig hemma i miljöer och kulturer där det är lite blandat. Där inget är förutsägbart och heterogent. Där man inte kan fördöma andra pga de är olika. Där de måste ha ett öppet sinne och vara flexibla. Och förstående. Ni vet, det som är grunden i jämlikhet. Det är allt jag önskar mig för mina barn.