Pingvineriet

Det finns två historier till att berätta från Sydafrika. Den ena handlar om pingviner. Vilda afrikanska pingviner.

På kuststräckan mellan Port Elizabeth och Cape Town finns omkring tio kolonier med afrikanska pingviner. De flesta har valt att bosätta sig på öar långt från människor men i Betty’s Bay, i ett landskap som påminner om norra Norge har en hel koloni med flera hundra pingviner valt att bosätta sig på en klippig udde mitt bland folk. De kom dit på åttiotalet och trots att det ligger en liten hamn där och flera bostadshus så är den här kolonin en av de få som faktiskt ökar.

Afrikanska pingviner är annars utrotningshotade. I början av 1900 talet fanns omkring två miljoner pingvinpar (de väljer varandra vid fem års ålder och lever ihop tills de dör i tjugoårsåldern) och 100 år sedan kan man räkna till endast 63 000 par. Afrikanska pingviner är känsliga, de behöver det kalla vattnet och klarar klimatförändringar, oljeutsläpp och andra förändringar dåligt.

Men uppenbarligen klarar de människor. Flera par hade valt ruvningsställen nära gången som vi besökare fick gå på och de verkade mer förnöjda med livet än skygga. Man skulle kunna tro att de ändå trivs här och förökar sig för att det just var en skyddad udde dit fienderna inte tar sig just för att det var mänsklig rörelse och staket runt området.

Jag har bara sett pingviner på Kolmården förut. Och tyckt synd om dem. Det har var något annat. Svinkallt i vattnet, kyligt i luften, sprättiga pingviner och ett högljutt fågelliv omkring oss. I en makalöst vacker natur. Det var en av resans absoluta höjdpunkter.

Campingliv

Vi är ju lite ovana campare på det viset att vi aldrig tidigare bott på riktig campingplats. Nu fick vi lära oss massor med nya saker. Terminologi tex. Ablutions. Scullery. Geyser. Och reglerna för användning av tvättmaskin och torktumlare. Vad man ska leta efter i campingguiden och vad man måste fråga efter när man ringer och bokar plats. Det sista var för övrigt onödigt. Så gott som alla campingplatser vi kom till var nästan helt tomma och vi fick alltid de bästa platserna.

Riktigt nöjda var vi över att vi kunde sladda in på campingen, parkera, plugga in elkabeln i husbilen och sedan ta fram stolarna och den alldeles kalla ölen från kylskåpet. Ingen urpackningen av bilen, inte sätta upp tältet, inte stöka med kylklampar och ordentliga lampor för att man skulle kunna se valörerna när vi spelade plump på kvällen.

Vi köpte en liten grill som vi kallade för cykelhjälmsgrillen för den såg ut som en sådan, och så kunde vi lägga på en boerewurst eller en strutsfilé. Vi hade alltid en strålande utsikt till middag.

Familjesemester med aktivitetsinslag

Alla hade berättat att det fanns en hel del kul att göra och upptäcka mellan Durban och Cape Town. Vi hade förbokat campingplats och inträdesbiljetter till Addo Elephant National Park där det finns 650 elefanter, zebror, noshörningar, lejon och massor med antiloper. Vi hade höga förhoppningar eftersom vi trodde att Sydafrika skulle ha ännu mer vilda djur än Uganda. Vi fick tji. Vi såg inte en enda elefant, noshörning eller lejon. Vi såg några enstaka zebror och ett par antiloper (Kudus). Det enda av intresse var en dung beetle (som är en gigantisk skalbagge som rullar på en boll av elefantspillning) och en sköldpadda.

Vi ändrade taktik. Vi beslöt oss för att göra det vi inte kan göra i Uganda istället. Då blev det såhär:

Förutsättningarna för canopy är ideala i Tsitsikamma National Park. Där växer ett särskilt träd, Yellowwood, som kan bli 35 meter höga och 3 meter i omkrets. Perfekt höjd att sätta upp en vajer mellan.

Vinden från havet på den södraste delen av Afrika har skapat höga sanddynor. Om det inte regnat på flera dagar så kan man åka sandboard på dem. Man tar vanliga snowboards, letar rätt på de bästa dynorna, vaxar brädorna ordentligt och sedan låtsas man att sanden är snö.

 

Kustlinjen Durban-Cape Town

Sydafrika måste ha den vackraste kusten i världen. Då har vi hört att kusten mellan Durban och Mozambique och Cape Town och Namibia ska ha nästan ännu bättre kustjuveler. Det tror inte vi. För mellan Durban och Cape Town kände vi oss nästan som i Panama. Oändligt långa vita stränder med nästan inga människor alls. Klara färger. Höga vågor. Och massor att upptäcka. Här kommer några första smakprov.