I god tid innan vi åkte till Sverige i julas ägnade jag och Andreas en hel lunchkonversation till att bena ut vilka förväntningar främst jag hade på att fira jul i Sverige. Jag kunde ganska tidigt sätta fingret på vad jag genom åren saknat mest med att fira jul i varmare länder: baka pepparkakshus. I Panama var det så hett och fuktigt att väggar och tak vek sig redan innan man monterat. Och i Uganda invaderar myrorna huset ganska omedelbart. Jag har försökt minsann, men det har alltid resulterat i kraftiga misslyckanden.
Så i år när vi firade jul i Fränsta var pepparkakshusprojektet klart upphausat. Det förelåg kraftig risk för misslyckanden. Men eftersom riskanalysen gjorts redan innan jul kunde vi planera bygget strategiskt och i möjligaste mån minimera riskerna. a) Börja tidigt. b) Bygg när det finns gott om tid och alla är mätta och ostressade. c) Tro inte att alla är lika entusiastiska som jag. d) Gör lite i taget. e) Använd rikligt med florsocker så att kristyren/monteringsmassan är tjock. f) Elda inte i kakelugnen under produktion. Då finns risk för överhettning.
Det tog mig tre dagar att färdigställa projektet. Det är värt det att ägna tid åt att definiera mål och vision. Att genomföra en riskanalys. Att konstruera en strategi utifrån de behov som ska uppfyllas och risker som identifierats. Att följa strategin noggrant. Och att utvärdera såväl processen som resultatet. Faktum är att inte bara slutresultatet utan också hela processen blev ett enda långt nöje. Jag har sannerligen saknat att göra pepparkakshus!
För dem som inte varit och hälsat på oss än kan jag berätta att så här skulle vårt hus i Uganda sett ut om vi haft snö då och då.
livetiuganda 