Ett enigt Norden?

Vi talar med en mun när vi träffar Ugandiska regeringen och diskuterar bistånd och de försvunna biståndsmedlen till norra Uganda. Det är med vikingamässigt sträckta ryggar som de tre länderna vidmakthåller sin gemensamma hållning, Norden är EN. När det gäller hur vi ser på korruption.

När det gäller sport är det en annan sak. Det var snudd på mangranna styrkor som ställde upp på Nordic Sports Day i lördags på vår hemmaplan International School of Uganda. Nu skulle de Nordiska länderna mäta sin krafter mot varandra. Det är i idrott och kärlek som de verkliga känslorna ger sig till känna. Utanför sammanträdeslokalerna, iklädda t-shirts och kepsar så blir de såta eniga, de värsta rivalerna.

Trots att hela familjen Sandin gjorde starka insatser för vår hemmanation i grenarna springning, volleyboll, fotboll, simning och paddling i simring så räckte det inte riktigt hela vägen. Det blev bara en bronsplats. Island gick det heller inget vidare för trots att de lånat in Andreas till simningen och ett lokalt fotbollslag till fotbollen. De kom ändå sist.

Tydligen vinner danskarna varje år. ”De fuskar ju jämt”, var det någon som sa. Men i år tyckte norrmännen att de borde ha vunnit istället. Protester lämnades in och röster höjdes för transparency och accountability i den komplicerade poängräkningsprocessen. När vi andra dansade till nordiska 80-tals hits på festen fram på småtimmarna så stod andra i klungor på parkeringen och resonerade om uppföljningssytem och resultatutvärderingar. Idag onsdag fick juryn hålla extrainsatt möte för att räkna om och sedan återkomma till de nordiska ambassaderna med ett reviderat resultat. Så kan det gå. Man ska leva som man lär.

 

I det McDonaldsfria landet

Barnen var lediga idag så vi har legat vid poolkanten. När Teo beställde en hamburgare till lunch så berättade servitören att den här restaurangen inte har några hamburgare, de har bara burgare. -”Vad är det för skillnad mellan en hamburgare och en burgare?” frågar vi. -”Våra burgare är gjorde av nötfärs.” Hmm. Vi tänkte att han var lite okunnig.

Så klart får Teo en hamburgare, med coleslaw och allt. Efter ett tag slår det oss att i ett land utan McDonalds så är en hamburgare en HAMburger, av griskött. Varför heter det egentligen hamburgare? Och vem är det egentligen som är okunnig?

Notis korruptionshärvan

Korruptionsaffären med svenska pengar inblandade rullar vidare. Igår höll President Museveni ett tal till ett tjugotal ambassadörer från givarländerna. Han sa bland annat: ”As for the Development Partners, kindly inform your home constituencies that you are dealing with capable people who fought the dictatorship of Idi Amin; fought the dictatorship of UPC; defended Uganda from Sudanese – sponsored terrorism; destroyed the colonial Army that was killing Ugandans; stopped the multiple crimes of that Army against the people of Uganda; enabled the Ugandan economy to recover; contributed to regional peace, etc.  The recent revelations have been made by people sympathetic to the Revolution.  They are the whistle-blowers.  We have the capacity to defeat these thieves as we defeated all the other enemies of Uganda.”

Men eftersom hans egen fru (som också är minister) och premiärministern nämns ofta i intervjurena som undersökningskommission gör, så avslutar Museveni talet med: ”Among those who come to help track the stolen millet are the very thieves that stole the millet at night.  They will do everything possible to divert you from the track that the thieves took so that you do not find the millet and the thieves.” http://www.monitor.co.ug/News/National/Museveni-begs-donors-over-aid-cuts/-/688334/1624432/-/item/2/-/dkc0ejz/-/index.html

Sverige fortsätter sitta still i båten och håller inne alla utbetalningar till regeringen tills alla pengar är tillbakabetalade och härvan är utredd.

Gröna markattor i trädgården

Det sitter två gröna markattor på varsitt hörn av taknocken. Den tredje sitter på taket närmare oss och studerar vattentanken. Det är en miniflock apor som har sin bas i ett stort träd på vårt compound. Ibland hoppar de över staketen (som tack och lov inte har virad taggtråd!) till ett intilliggande Bed and Breakfast. Det är en hane och två honor. Hanen är modigast och kan t o m hoppa upp i fönstret på hotellrummet eller känna på dörren i jakten på frukt.

Beth och jag står i hennes trädgård med kameror i högsta hugg. Då vänder sig hanen mot oss och visar sin blå pung. Det är den och deras promenerande stil på marken som kännetecknar de gröna markattorna. Vi har fått läsa på. Man måste ju ha koll på sina grannar. I ärlighetens namn trodde jag att en markatta var något helt annat.

Läs mer om gröna markattor på http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6na_markattor

Junior School Assembly an ordinary Friday

Detta galleri innehåller 6 bilder.

International School of Uganda manages to bring out the best of our children, and make them show it to others. Tony Breese, Junior School principal, guided Telma through practice, pep-talk and performance. We are amazed, impressed and very, very happy.

Vår skolväg

Detta galleri innehåller 10 bilder.

Stolt trädgårdsmästare

Det här är Fred. Han är anställd av företaget som byggt och äger husen i Chatsworth Park för att ta hand om våra trädgårdar. Han har precis anlagt vår köksträdgård och bara fyra dagar senare tittade rädisorna fram. Nu ser vi också små salladsblad och rödbetsblast. Basilika, paprika, gurka och vattenmelon hade vi förgrott i youghurtburkar och är nu utplanterad i vackra rader och tjusiga små kullar. Fred är så glad och stolt att han med entusiasm tog sig an att förstora köksträdgården för att inkludera bönodlingar samt ge utrymme för bananplantor och majs.

Fred är 18 år och kommer från en by i nordöstra Uganda. Han åker hem en gång om året men har flitig kontakt med sin familj på telefon. Han bor nu i ett litet hus på vårt compound och han spelar gladeligen fotboll med Teo på sin lediga tid. Annars sliter han med att klippa häckar, klippa gräsmattan, plantera blommor och kratta löv på dels våra gemensamma områden men också i tre av de enskilda trädgårdarna. Freds arbetstider är mellan sju på morgonen och sex på eftermiddagen, sex dagar i veckan. Lunchrasten brukar ta en hel timme eftersom han måste koka sin soppa eller majsmos över öppen eld. Hans månadslön motsvarar 700 kronor i månaden, ungefär som en trafikpolis tjänar. Han hör till de lyckligt lottade som har en riktig anställning.

Fred är alltid glad, hjälpsam och positiv även om det ofta blir missförstånd för att vi har konstig accént och för att hans engelska ordförråd inte är så stort. I vår trädgård har han fått så gott som fria händer med planteringen av de svenska fröna vi fick av mina föräldrar och plantorna har blivit som hans egen. Det är med barnslig stolthet och kärleksfull omtänksamhet han tittar till dem flera gånger om dagen, vattnar noga och ropar varje gång något nytt tagit sig. – Så här odlar vi hemma i min by,” säger han med en röst fylld av stolthet varje gång Andreas står och beundrar tillväxten. Självklart ska Fred få del av skörden, men vi kan nog förvänta oss förvånade smaklökar när han sätter tänderna i svenska rädisor.

Notis

Först läste Telma Fem-böckerna på svenska. Sedan läste hon dem på spanska i Panama och nu läser hon dem på engelska. ”Men det är inte lätt!”, påpekar hon.

Bygga hus utan el

Innan vi flyttade till Lubowa var vi förberedda på en ökad ljudnivå pga alla byggnadsprojekt i närheten. Bara trettio meter från vårt hus pågår ett intensivt byggarbete sedan vi flyttade in. Ett märkligt tyst byggarbete. De använder inte en enda maskin, de gör allt för hand. De använder hammare och spik. De sågar för hand och firar cementblock med rep. De till och med blandar cement med spade direkt på marken. På sju veckor har de byggt ett två-våningshus för tre familjer med terrass och allt. Nu håller de på och lägger taket.

Vår ljudanalys från Sverige var sannerligen urusel. Vi trodde att byggprojekten skulle störa men hade inte en tanke på högljudda fåglar, discotek, kyrkor och moskéer. Våra helger är en lång kraftig ljudkavalkad där det börjar på fredagkväll med disco som kanske tonar ut vid fyra, vi väcks av minaretutropen vid fem och vid sju drar gospelkörer igång. Kyrkorna är mest ihärdiga på dagarna och de varvar engagerade mässor med svängig allsång.

Men vi har tur. Vårt sovrum vetter från disco, kyrkan och moskén. Och det står ett par hus i vägen så vi hör inte de ilskna hundarna som ylar på nätterna. Dessutom vänjer man sig snart. Både minaret och gospel kan vara helt ok, det är nästan trevligt att ha dem i bakgrunden. Discot är kanske inte så kul, men somnar man innan de drar upp volymen så märker vi dem inte längre. Det enda som vi har svårt att vänja oss vid är en svart fågeln som sitter i potatisträdet utanför sovrumsfönstret och låter som ett billarm. Vi blir lika förskräckta varje gång han kommer igång.