Semesterparadis

Detta galleri innehåller 9 bilder.

  Watamu. Kenya. Wow.

Hur ska det gå för Uganda?

Häromdagen satt jag i godan ro och fick tånaglarna målade på den lilla oansenliga salongen här i kvarteret. Då kom en välklädd herre in i sällskap med en tjusig dam med famnen full av formulär.

-Goddag, vi kommer från Skatteverket.

– Goddag, säger de båda anställda som befann sig i lokalen.

– Vi skulle vilja veta om ni betalar någon skatt, sa den välklädda herren.

– Ja, sa kvinnan i receptionen, vi är registrerade och betalar licensen varje månad.

– Men det är något annat det, jag undrade om ni betalar någon skatt! Licensen betalas LOKALT, skatten betalas till REGERINGEN.

– Jaha, jamen då vet vi inte. Vi är bara anställda här och kan inte svara på om ägaren betalar det där till REGERINGEN.

– Ja då förstår jag att ni inte betalar någon skatt, det måste man göra. Man måste fylla i de här papprena. Det vill vi att ni gör NU!

– Ok, då kan ni lämna formulären här så ska vi be ägaren fylla i dem så kan vi fundera på om vi ska betala skatt.

– Det kan man inte fundera på, det måste man göra och det måste ni också göra. Och de ska fyllas i nu!

Vi det laget måste jag få bryta in. Så här kan det ju inte gå till. Ägaren var ju uppenbarligen inte på plats och ingen kunde ens vara helt säker på att det här paret verkligen kom från Skatteverket.

– Ursäkta, sir, jag är bara lite nyfiken, vilken skatt är det som ska betalas här, är det företagsskatten eller inkomstskatten?

Fina damen bläddrar febrilt i sina papper och börjar viska lite med sin kompanjon. 

– Nja, jo, det är företaget som ska betala skatten. 30 % på vinsten står det här. Då måste det vara företaget som ska betala. 

– Jag förstår, men det måste ju vara ägarens ansvar att se till att företagsskatten betalas och hon är uppenbarligen inte på plats. Skulle ni kunna ringa henne och så bestämmer de en tid att träffas, kanske? Jag försökte vara lösningsinriktad för jag såg att det här gick inget vidare.

Receptionisten tog genast upp sin mobiltelefon och gick ut på parkeringen för att ringa ägaren. Hon kommer snart tillbaka och berättar att ägaren är på väg och kommer om en timme. Skatteverket säger något till varandra på ett språk ingen av oss förstår, lämnar lite papper och tar sedan farväl. Så fort de stängt dörren bakom sig brakar helvetet lös och de båda anställda har totalt glömt bort mina halvfärdiga tånaglar och ondgör sig högljutt över den förskräckliga regeringen som kommer och ska råna de små företagen!

– Regeringen vill inte att man ska arbeta i det här landet! Där såg du vilka tjuvar de är, de ska ta pengar från hederliga arbetare som vill göra gott för landet!

– Jo, säger jag lite försynt, men skatten är ju tänkt att gå till skolor och sjukvård och så. Annars kan ju inte barn få gå skolan och ni komma till sjukhus om folk inte betalar skatt…

 – TJUVAR, DET ÄR VAD DE ÄR! TJUVAR!!!!!

Dagen därpå hörde jag vår svenska ambassadör tala om att en av nyckelfrågorna i landet är att utveckla skattesystemet. Det har han helt rätt i.