Fågelprojekt

Jag som knappt hör skillnad på en lövsångare och en bofink ska bli fågelexpert. Jag har nu inhandlat tre fågelböcker och jag pluggar ivrigt skillnaderna mellan en stork och en häger och mellan en sunbird och en bee-eater. Alltså rent visuellt-fysiskt. Audio lämnar jag till senare. Jag är ju nybörjare.

Redan i förra veckan fick jag tillfälle att öva. Anita, Helena och jag tog en liten motorbåtstur på Nilen och fick en fantastisk guidning till några både vanliga och ovanliga fåglar. Jag har noga dubbelkollat guidens uppgifter i mina nyinköpta böcker och de följande fåglarnas namn är helt korrekta.

 African Fisheagle. Gigantisk. Har han en dålig fiskdag ger han sig på småfåglar.

Malachite Kingfisher. Vi såg också en Blue Kingfisher och en Pied Kingfisher.

Little Egret. Uganda har fyra olika hägrar.En stor vit och en liten vit och en mittemellan (Little, Great och Intermediate Egret). Och en Black Egret. Det finns också svarta sorter av samma art. Det är lite svårt att urskilja vad som är vad, men de avslöjar sig på ben- och näbbfärgen!

Vi tror att detta är en Booted Eagle. Han är vit på bröst och ben och brunfläckig på ryggen. Med mörkare svans. Om någon har en annan idé så emottages den gärna! Jag avvaktar med krysset…

Första safarin

Innan jul åkte Telma och Teo till Murchisons Falls Nationalpark och till ett reservat för noshörningar tillsammans med farmor Anita och faster Helena. De fick gå upp i ottan för att sticka ut på savannen att se de vilda djuren. Här kommer ett axplock:

På safarin fick man sitta tryggt i en bil och titta på djuren, även om de kunde komma så nära dem att det kändes som att de var på en armslängds avstånd. Det kanske var en bra introduktion till noshörningarna som man fick upptäcka till fots. Det var förstås lite otäckt, men guiden försäkrade alla att noshörningar ser dåligt så om de blir aggressiva så kunde man bara ställa sig bakom ett träd. Helena såg sig omkring och tänkte ”Vilket träd?”

Men det gick bra, och när skräcken lagt sig så gick det till och med att se att bebisnoshörningen Obama (hans far var från Kenya) var riktigt söt!

På tal om God Jul!

Tack för de trevliga God Jul önskningarna!

Lagom inför jul gick vår inverter sönder (bilbatterierna som ger oss reserv-el när vanliga elen går) så vi har sedan i tisdags haft en osedvanligt elfri julupptakt. Kylskåpet fylldes snart av dålig yoghurt och läbbig grädde. Smutstvätthögarna växte och lussebulls- och pepperkaksbak uteblev. Och datoruppkoppling ransonerades. Till råga på allt så gick elen ovanligt ofta och länge just den veckan som gått. Anita och Helena har fått uppleva mörkaste Afrika så att säga.

MEN så kom julafton och elen. Plötsligt lyckades vi få till lussebullar och pepparkakor, och tomten kunde fylla rätt julstrumpa med rätt godis till rätt person. Svenska luciatåget i trä och julgransbelysningen i inomhuspalmen skapade tillsammans med julmusiken en aningen julstämning.

Julmaten blev förstås inte riktigt som vanligt. Jag hade hittat rökt lax i frysdisken men i övrigt blev det mest annat smarrigt från charkdisken. Julskinkan byttes ut mot mer säkra kort, om elen skulle gå, på grillen. Med hemmagjord rödkål till. Efter julmiddagen hade vi fortfarande el och vi kunde julprata med mormor och morfar på El Hierro. De hade heller ingen snö. Men gott om sol och värme. Precis som vi.

Det är klart att det märks att vi har jul i Afrika också. Men julhysterin har verkat uteblivit. Igår läste jag en artikel i tidningen med rubriken att det inte finns någon tradition av julklappar i Uganda. Endast hälften av de intervjuade gav en julklapp, och då bara till de absolut närmaste. Julen handlar mer om Jesus och familjen. På juldagen den 25:e klär man upp sig till tänderna och går till kyrkan på morgonen. Sedan tar man med sig en påse ris och en höna och går hem till storfamiljen och äter middag. Dagen avslutas i kyrkan. Idag har vi sett otaliga välstrukna skjortor och barn i kostym eller spetsklänning och lackskor.

Så vi var tämligen ensamma om att sätta oss framför julpalmen på julaftonskvällen där tomten lassat en hel hög julklappar. Långt senare, när alla klapparna var öppnade, julklappsskivorna lyssnade på och julklappslegot halvfärdigtbyggt så kunde Telma konstatera att det ändå, till slut, hade blivit ”riktig” jul. Men det var på håret i år. Den gråa och oätliga skinkan, gjord från scratch (kräver ett eget blogginlägg!) ligger fortfarande längst in i kylen i väntan på sophämtning. Till exempel. Men el hade vi nästan hela dagen. Och väldigt mysigt. Det är allt vi behöver.

God fortsättning!

Alla på plats

Alla ni som undrar om Anita och Helena kommit fram kan jag avslöja att det har de. Dock ett helt dygn innan sina väskor. Nu är de på safari med Telma och Teo och den första rapporten förtäljer att de såg djur redan på väg till lodgen. Enligt Teo så såg de en jättestor… gris! Och en flock babianer.

Resten av familjen är upptagen med annan viktig business. Andreas dränkt i rapportering/ansöknings/budgetarbete medan jag själv har tre månaders ackumulerade ärenden som nu kan utföras i min nya bil. Därav bloggtystnaden. Den kommer fortsätta råda ett par dagar till eftersom vi också måste passa på att dricka glögg och äta prästost i lugn och ro innan huset fylls igen… 🙂

Elefanter på vägen till jobbet

Fick just ett sms från Andreas som idag ska besöka ett av Röda Korsets flyktingläger som ligger vid gränsen till Kongo. Han skrev: ”Passerar nu Queen Elizabeth, sett elefant, buffalo och antilop på vägen till jobbet…”

Skördefest

Första advent firade vi i trädgården med Andreas kollegor från svenska Röda Korset. Även om de framkallade minnen från ett juligt vinterSverige med hjälp av en flaska glögg, prästost och Twist så kunde vi hålla hemlängtan stången med nyupptagna rädisor och ruccola. Våra gäster (de flesta av dem) hade lämnat snö, kyla och lussebullsinfernot i Stockholm och tyckte faktiskt att det var ganska skönt att spendera eftermiddag och kvällen i ett sommarvarmt Afrika.

Även om vinterbilderna från Sverige är vackra, så är inte det här så dumt heller.