Favorit i repris

” Det står 1-0 till ISU. Emilie satte ett skott i början av första halvlek. Efter paus har ISU varit mer pressade men Teo Sandin är stabil i målet och lyckas hålla nollan. Men där, bara ett par minuter innan slutsignalen får en KISU-spelare ett riktigt bra långdistansskott. Åh nej det är högt och hårt och går rätt mot krysset. Åskådarna håller andan. Alla tror att det är kört. Men oj, där kommer en blond kalufs som sträcker sig mot krysset och styr med fingertopparna bort bollen som studsar ner bakom målet. Åskådarna längsmed ena långsidan sträcker upp händerna i luften, jublar och kramar om varandra. Spelarna kramar om målvakten. Vilken räddning. Vilken bragd. Vilken målvaktsinsats.”

Några minuter senare ljöd slutsignalen. 1-0 till ISU mot KISU i finalen. KISUs coach kommer fram och klappar om Teo och gratulerar honom. Teo är dagens och hela den kommande veckans hjälte.

Man ska inte gnälla.

Det var dumt att gnälla på torkan för nu fick vi vad vi tålde och mer därtill. Efter gårdagsnattens trevliga regn som gav oss hopp om livet så kom en regnstorm utan dess like lagom när barnen slutade skolan och skulle påbörja sina eftermiddagsaktiviter. Horisontalt regn med inslag av åska, hagel och en tornado! Telma räddades med sin cello av en granne och kördes hem till dem och fick varm choklad och popcorn. Teo stängdes in i ett klassrum med stängda fönster och fördragna gardiner för att titta på film som drevs av en generator. Själv var jag inregnad på ett kafé där jag satt och arbetade eftersom strömmen hemma gått sedan länge. Sms och mail från skolan duggade in om att skolbussar var en timme försenade pga stormen, elen var utslagen i hela området och friluftsdagen var inställd eftersom tälten blåst bort, springbanan var översvämmad och det låg nerblåsta grenar överallt. En granne hade fått sitt nya järnstaket nerblåst och de nygjorda dikena längsmed skolvägen var helt fulla med jord, löv och grus. Ett träd hade fallit över vägen utanför vår grind.

Andreas kollegor på Ugandiska Röda Korset hade varnat. Efter den långa torkan kommer stormar. Eftersom jorden är så torr och hårdpackad så kommer allt vatten flyta ovanpå och ta med sig allt i sin väg. Det kan få katastrofala konsekvenser i byarna där man eldat under torkan och huggit ner träd för att kunna koka sitt vatten. När jag vaknade inatt av att det började regna igen så var det dem jag tänkte på. De som inte har några marginaler och som kan förlora det lilla de har i en eftermiddagsstorm efter torrsäsongen.

Som sagt. Man ska inte gnälla.

Vi behöver regn

Nu tycker vi att torrsäsongen gärna kan ta slut.

Så här ett par veckor innan regnet ska komma tillbaka så börjar hjärncellerna smälta och klibba ihop. Det är svårt att sova på nätterna. Flaco sprider hår över hela terrassen och det räcker med att visa sig utanför dörren så får man minst ett lager med rött damm på kroppen. Använda vita byxor är uteslutet och har man ljus skjorta får man dammränder på insidan. Men värst är den stickiga lukten av rök och eldflagor som lägger sig som en dimma över kullen och gör det svårt att andas. Folk passar på att elda gräset för att få nytt att komma upp, elda sopor eller röja uppväxta markområden med eld. Det är inte kul.

Å andra sidan får vi anledning att leta upp en trevlig swimmingpool då och då. Det är svårare i Sverige så här års.

Kortrapport

Kan bara konstatera att biståndsminsiter Engström inte kunde motstå frestelsen ändå och göra en politisk poäng hemma i Sverige av att hon stoppar biståndet till Sverige. De 6,5 miljoner som skulle betalas ut inom ramen för nuvarande strategi, från stat till stat, har stoppats. Det är i sammanhanget inte så mycket pengar och de projekt som nu måste stoppas kan möjligen hitta finansiering någon annanstans. Tack och lov stoppas inte forskningssamarbetet.

Det Engström inte berättar är att beslutet om att stoppa sista slatten troligen är bearbetat av ambassaden utifrån ett större perspektiv. Museveni bryr sig inte det minsta om våra fjuttiga 6,5 miljoner. Men om de andra nordeuropeiska givarna, och USAID gör samma typ av avvägningar som vi i Sverige gör så måste naturligtvis Sverige haka på ett gemensamt beslut om sanktioner. Jag är helt övertygad om att vår svenska ambassadör har talat med sina kollegor att en bedömning gjorts av hur andra reagerar. Och där hade det blivit konstigt om alla andra hoppar av och vi gör det inte.

Principen kvarstår dock. Reaktionen är en svensk ryggmärgsreaktion på en reducerad mediabild som inte visar hela problemet. Svenskar tror fortfarande att Uganda nu stiftat en lag mot homosexualitet och tycker att vår biståndsminsiter är handlingskraftig och tuff. Den komplexa verkligheten kräver så mycket mer eftertanke än så här. Och lösningar på lång sikt som snarare stärker det goda än ger eldunderstöd till det onda.

För övrigt har jag fått ett TIN-nummer.