Träskonäbbsfågeln

Jorå. Här är bildbeviset. Titta noga. Man ser den inte så ofta.

Nyår under stjärnorna

Som sagt, 2013 kunde inte ha slutat och 2014 inte börjat bättre än det gjorde. Vi mötte upp familjen Järliden-Bergström (som varit ute på egna äventyr några dagar) i Murchisons Falls på nyårsafton. Vi plockade upp en ranger och letade upp bästa tältplatsen i deltat, den där Nilen rinner ut i lake Albert. På vägen dit åkte vi rakt in i ett ”stimm” av giraffer. Oväntat. Vi som inte ens vara på safari. Väl framme satte vi upp våra tält únder nyfiket överinseende av ett par giraffer.

 Titta noga på bilden ovanför. Han står där i buskarna och kikar på oss. Efter lite pyssel kunde vi få igång den portabla grillen, korka upp nyårsvinet och lägga på nyårshamburgarna. Vilken solnedgång. Vilken kväll och vilket härligt sällskap. ”Det här är nog det häftigaste jag gjort”, var det någon som sa och vi var många som höll med.

Runt elden på kvällen kom historierna om det trefotade lejonet, om att tjuvjägarna eldar gräset för att locka djuren dit när de det nya färska gräset kommer upp, om hur Ugandierna firar nyår och att flodhästar är rädda för ljus i natten. Ju mer mörkret faller desto mer hör vi. Flodhästarna kommer upp och ska beta gräs. Vildsvin i buskarna. Afrikanska trummor på avstånd? Gräset som brinner på andra sidan floden. Och aldrig har vi sett stjärnor så starkt när det inte finns något annat ljus som stör. När klockan är 23.00 firar vi nyåret i Moskva och går och lägger oss.

Somliga av oss ligger vakna hela natten för att lyssna på vildmarkens ljud. Flodhästar som betar, vildsvin som grymtar och det där måste vara ett flodhästsgräl. När vi väcks tio i sex på morgonen frågar vår ranger om vi hörde lejonet som ylade. De flesta av oss svarade nej. Vi hade sovit gott hela natten. Redan i mörkret bar det av, tälten veks ihop, smörgåsar breddes och det bildades kö till att gå bakom busken. Klockan sex började det ljusna och vi satt i bilen på jakt efter de morgontidiga lejonen. Det dröjde inte länge, för inte så långt bort hittade vi lejonhonan med fyra lejonvalpar. I kikaren såg de ut som små gosiga nallebjörnar. Ett par månader gamla?

Förutom det gamla vanliga; giraffer, buffalo, apor och ett oändligt antal antiloper av olika sort så såg vi också de sedvanliga flodhästarna. Ett par på land t om så här tidigt på morgonen. Och så hade jag hört att man ett par dagar tidigare hade sett en Shoebill i träskområdet. En Shoebill är en mycket ovanlig fågel, en stork art som bara finns i Uganda och som man brukar få leta efter för att eventuellt kunna se. Han trivs bäst i träsket. Så vi gav oss av ner bland akasiabuskarnas taggar och såg massor med elefantbajs och elefantspår men knappast något annat av intresse. På mycket länge. Till slut nådde vi ett område dit de seriösa fågelskådarna kan köras för att de ska få sitta på sin fågelvakt och visst kunde jag pricka av en och annan ny fågelsort i min tjocka fågelbok. Men ingen Shoebill. Barnen började tycka att det var lagom kul. Vi vände. Men, vad är det där, en stor grå stork med en grotesk näbb, är det inte… en SHOEBILL!

Ja, ni vet ju hur det känns. Total lycka. Sju-åtta timmar in på det nya året. När vi senare samma dag sitter nyduschade och välätna på våra tältverandor på lodgen vi tagit in på efter vårt stora äventyr kan vi inte göra annat än att summera det hela med att naturen är fantastisk. Kanske extra häftig för att den också är lite skrämmande. Dessutom är Afrika makalöst vackert.

En sak till. Det är min make med.

 

 

 

Skola för livet

Jag fick ett brev idag från skolan. Med risk för att verka tjatig så måste jag, återigen, få påpeka hur fantastiskt lyckligt lottade våra barn är.

”The students will travel by bus to Lake Mburo, approximately four hours from Kampala. Students will participate in various environmental based learning and community and service activities. We will camp for three nights at the stables of Mihingo Lodge and students will work towards gaining their Young Rangers Qualification. The YRQ is an environmental certificate that requires students to learn about species identification of flora and fauna as well as astronomy, orienteering and appreciation for the natural environment. In addition, students will spend time at a local school to work on building and renovating classrooms. During their Week Without Walls experience, students will reflect on their individual growth as well as their ability to collaborate and communicate within a group.”

Telmas lärare i engelska, matte, naturvetenskap och idrott kommer att leda aktiviteterna som är en kombination av deras ämnen. I praktiken. I en global värld. Jag önskar jag kunde få vara tolv år igen. För en vecka.

Vägskälet är nått

Jag tror att många av oss inte kan förstå, eller vill tro, vilket enormt folkligt stöd en lag mot kärlek mellan människor av samma kön har här i Uganda. Motståndet mot alternativa preferenser är så kompakt att frågan nästan är en icke-fråga i andra sammanhang än i de när Ugandier möter västerlänningar. Strax innan jul antog det ugandiska parlamentet den lag om förbud som de flesta västerländska politiker bävat för, varnat för och försökt diskutera med presidenten i tre års tid nu. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/utrikes-uganda-tb-svdse_8844532.svd

Man skulle kunna tro att de västerländska påtryckningarna snarare förstärkt det ugandiska motståndet eftersom det vanligaste argumentet i diskussionen är att samkönad kärlek är ett västerländskt påfund och strider mot de afrikanska traditionerna, idealen och livsstilar. Men kanske är det just den kompakta pressen från andra världsledare som gör att det skymtar ett ljus i mörkret: presidenten vill inte signera lagen. http://www.monitor.co.ug/News/National/Anti-gays-Bill-was-rushed—Museveni/-/688334/2126472/-/f7kgcnz/-/index.html

Uganda står onekligen vid ett vägskäl. Och många av oss håller andan. Presidenten är i princip för ett förbud, men kommer han att våga reta upp givarna, som står för 25-30 % av statsbudgeten och låta lagen bli verklighet? Och om han skulle våga, kommer omvärlden då klara att dra konsekvenser av sin retorik om mänskliga rättigheter?